När ett barn inte vill åka på umgänge med den andra föräldern

Det här är ett av de svårare ögonblicken efter en separation. Barnet gråter, gömmer sig eller säger rakt ut att det inte vill åka. Då kommer ilska, oro eller maktlöshet snabbt. Det lugn du förmår finna i den stunden är det viktigaste du kan ge ditt barn.

Lugna först dina egna känslor

Ett barn läser ditt ansikte och din röst snabbare än dina ord. Ta ett andetag innan du reagerar och unna dig ett ögonblick. Ditt lugn säger till barnet: du är trygg, och vi tar oss igenom det här tillsammans.

Tvinga inte och förhör inte

Att putta barnet in i bilen eller avfyra frågor som ”varför, vad hände, vad gjorde han mot dig” fördjupar oftast bara rädslan. Låt barnet känna att dess känslor får finnas och att det inte behöver försvara var och en av dem. Du kan säga: ”Jag ser att det är tungt för dig idag. Jag är här hos dig.”

Lyssna, leta inte efter en skyldig

Att ett barn drar sig undan betyder inte alltid att något illa har hänt. Ibland handlar det om trötthet, saknad, en avbruten lek eller rädslan att skiljas från dig. Lyssna utan att mata barnet med svar och utan att lägga anklagelser i munnen på det.

Använd det inte mot den andra föräldern

Det du hör kan fresta dig att se det som bevis på din egen sorg. Men barnet behöver båda föräldrarna och ska aldrig känna att dess ord blir ett vapen. Tala lugnt och utan att döma om det andra hemmet.

Undvik särskilt:

• att kommentera den andra föräldern inför barnet,
• att fråga ut det om detaljer när det kommit tillbaka,
• att belöna barnet för att det inte ville åka.

När du bör söka hjälp

Om ovilligheten återkommer, växer eller barnet nämner sådant som oroar dig, prata lugnt med den andra föräldern och vid behov med en yrkesperson som stöttar barn och familjer. Att be om stöd är inte ett tecken på misslyckande utan på ansvar. OneReason finns till för att du inte ska behöva möta sådana stunder ensam.